Jaha, nu är jag på g igen.... bara några månader sen sist.
Det händer ju så mycket hela tiden. Mest kuligt, å så lite mindre kuligt.
Har tyvärr insett att jag måste lyssna på min kropp hur lite jag än har lust. Ska försöka lägga om schemat på jobbet så jag får tre timmars luncher och kunna åka till en soffa för att ligga ner, ungefär det tråkigaste jag kan tänka mig. Men tror inte jag har något val, om jag vill att någon del av mina ben ska förbli hudfärgade och inte blåa. Alternativet är sjukskrivning, men det har jag ännu mindre lust med så det får bli liggläge... hoppas att det räcker.
Nils har jobbat borta tre veckor så det har vart lite stökigare än vanligt med allt, tex när bilen inte startar och man bara vill ringa och så kommer han och fixar. Nu fick mina kära kusiner agera änglar och komma till undsättning. Därpå denna snö, en gravid katt, att man ska ligga å vila hela tiden (lätt) och tusen andra bil problem lösningar så verkar vi vara på rätt väg igen.
Men nu är vi hemma igen allihopa.
Tänk föresten vilken lycka det är att vara omgiven av alla dessa änglar som jag har lyckan att få vara. Tack för att ni finns!!!
Nu tror jag att jag behöver sova en stund.
Kom på en sång som jag inte sjungit på en massa år...få se om någon mer kan den...
- Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Å alla som är rädda och fryser på vår jord, de borde få sitta vid vårt bord, när vi tänder ett ljus i advent-
Visst är det underbart att det är första advent. Jag njuter!!
I
